Ska jag aldrig få väck dessa minnen?
Knutarna i magen när det skulle redovisas, alla hatade mig ju redan - hur mycket skulle de inte skratta åt mig när jag stod där framme röd som en tomat?
Rasterna, alltid vid sidan av.
Självklart var det några som var snälla, men de vågade inte vara för snälla för då kunde ju de bli retade och jag förstår dem.
Men smärtan att alltid ha en knut i magen. Sorgen av att alltid se på från sidan.
Jag hade vänner under grundskolan, absolut. Hela två stycken.
Men ärren från alla blickar ord och saker som aldrig blev sagda men jag vet tänktes kommer aldrig att försvinna.
De ärren har gjort att jag så många gånger än idag tvilar på mig själv, att jag inte tror mig klara av, att jag inte duger, att jag faktiskt är den töntisgaste människan i hela världen, att ingen egentligen gillar mig,
Dessa tanker dyker upp då och då och fastän jag vet att Em har många vänner i skolan så är jag LIVRÄDD att samma sak ska hända henne och jag vakar som en hök och håller utkik efter de signaler som jag vet att man sänder ut när något är fel. Jag skådespelade ju dock riktigt bra, men just därför hoppas jag att jag skulle kunna se om något skulle vara fel med mina barns skolumgänge.
Älskade Trissan. Det gör så ont i min mage när jag tänker på hur du hade det. Skulle verkligen vilja vara en magiker och få bort all mobbning som du o alla andra drabbades/drabbas av. Men kom ihåg: Du är älskad av många och du är och förblir min älskade Trissan. Den bästa systerdotter som finns!
Varm kram till världens finaste Patricia! Det är fruktansvärt, men vi som råkat ut för det kommer alltid vara extra uppmärksamma på att våra barn mår bra i skolan.
<3
Jag kan inte heller påstå att jag uppskattade åren i grundskolan... Men tänk vad långt vi har kommit nu! Jag jobbar med min hobby som jag alltid fick gliringar för och du har två underbart söta barn! Vad kaxpellarna har i dagsläget vet jag inte men jag tror verkligheten har kommit i kapp några av dem. Jag gillar din blogg och läser en bit då och då även om jag inte har kommenterat den ännu :)
Kram Annika
