Trishs

I somras överraskade jag Em med en liten hamster.
Hon hade en för några år sedan och har saknat honom så mycket, så när jag snubblade över en annons på Blocket om en liten dvärghamster som bortskänktes så tvivlade jag inte.
Em kändes väldigt redo att axla det ansvaret!
Dagen efter flyttade så en liten grå, otroligt söt parvel hem till oss - hon fick namnet Num Nums efter en av hamstrarna i Zhu Zhu-pets.
En otroligt social och snäll gosboll!

Så ikväll när Em skulle leka med henne så stack det inte ut någon nos ur huset som det alltid brukar.
Jag vart misstänksam och bad Em att inte titta medan jag kollade vad som var fel. Och där inne, i sitt bo av hamsterbädd, låg den lilla grå bollen - insomnad för sista gången. Jag tyckte det var konstigt eftersom smådjur alltid går utanför huset för att dö och hon har dessutom varit piggare än någonsin på sistone. Mysteriet klarnade när jag lyft upp hela bädden och skulle lyfta ur henne till Em, hon hade fastnat med ena benet i en tråd ur bädden! Ögonen var dessutom öppna så min slutsats är att hon kämpat förtvivlat för att komma loss utan att lyckas och blivit så stressad att hjärtat stannat.
Det är så hemskt! Det lilla, sköra livet.
Em är såklart förkrossad, Num Nums var hennes alldeles speciella vän. Hon har gråtit så mycket, vi har alla gråtit utom Lilleman som inte riktigt förstår.

Med tårar i ögonen har Em gjort en plats där hennes vän ska vila sin eviga vila. Hon tog en pappersrulle, slog in den i rosa papper och limmade fast ett kort med blommor på och pussade den lilla grå på huvudet en sista gång - imorgon ska vi ha begravning.

Igår morse vid frukosten upptäckte vi att Em har, inte bara en utan två, lösa tänder!!!!
Detta är så STORT! Hon har längtat och väntat sååå medan de flesta av hennes vänner redan tappat en eller flera.
Vi har tröstat med att det faktiskt är bättre ju längre de sitter kvar, eftersom de nya sedan ska räcka hela livet helst och det har hon nöjt sig med - men vid gårdagens upptäckt så sken hon som en sol!
De är inte så lite lösa heller, så de har nog varit på G ett tag.
Lilla loppan, vår fantastiska underbara lilla flicka börjar bli så stor. Det är tur att hon fortfarande är liten! (Ja det lät lite mysko men så är det ju, stor och liten på samma gång :) ).

Adrenalinet flödar genom kroppen, känner hur jag bli svettigare och svettigare, känslan av att sväva över golvet när man är klar - det kändes FANTASTISKT att stå på bandet igen!
Pallade ju långt ifrån lika mycket som jag gjorde i somras, men det ska vi ordna till.
Imorrn ska jag joina VV igen också, för att få väck de sista 5 (ja, innan jul var det 3) kilona. Det är så segt och jag har alldeles för svårt att komma ur de ätvanor jag skaffat mig sedan jul!
VV är det enda dom funkar för mig, otroligt motiverande.
Pöss!

Idag var vi på Vasamuseet tillsammans med en annan familj, sammanlagt fyra vuxna och fem barn.
Barnen hade så roligt och var väldigt imponerade av det stora fartyget. Em fick upp intresset för Vasaskeppet när de talade om det på Hjärnkontoret så därför bestämde vi oss för att åka dit. De sög åt sig allt vi berättade, men efter ett par timmar var det mest intressant att springa, hoppa, gömma sig och bara busa så då tackade vi för oss!
Barnen hade ju dock som sagt inte lekt klart, så när vi kom hem bytte vi barn och gick Alexander hem till Yngve medan vi tog hem deras dotter hem till oss :)
Lite lugnare så än när alla fyra leker tillsammans!

Härom dagen fick jag blommor :)
Älskar att få blommor, de lyser upp både hemmet och själen så fint med sin ljuvlighet!
De röda köpte Em till mig och de rosa fick jag av Stefan. Bara för att!

Min lilla gosse har en last; BILAR. Alla sorters bilar. Men extra stor lycka finner han i sina bilar från Cars! Han har en fin samling Blixten i olika format och även Bärgarn, Ramon, Raoul & Francesco. Dessa bilar används varje dag och varenda minut vi är hemma! Om han ser på TV så finns åtminstone någon av bilarna där och håller honom sällskap.
Så ni kan tro att han varit bekymrad då två av dessa hjältar varit borta i några dagar, Raoul och Blixten av minsta modellen. Men så idag i bilen så hittade han dem plötsligt - i två fickor på sparkskyddet :) Där hade han stoppat dem och uppenbarligen glömt!
Så nu är familjen komplett igen.

Jag mår bättre nu, tror jag! Iofs så ligger jag ner och då brukar det ju bli bättre, men aptiten är också bättre idag så vi tror väl på det!
Tänkte att min lilla prins skulle vara ledig med mig idag eftersom jag känner mig bättre, så vi kunde ha en Mor och son-mysdag med film maraton men det ville han absolut inte. Han skulle till sin förskola, förkunnade han bestämt!
Sagt och gjort!
Em ska sova hos Mormor å Morfar i natt så jag och trollen tar en tripp dit ut i eftermiddag.
Lillmissan har legat och kurat här med mig ett tag. Först la hon sig på benen, sedan flyttade hon upp och placerade sig vid min sida och nu har hon sträckt ut sin lekamen precis under hakan på mig :)

Ligger här nerbäddad i soffan. Imorse när jag vaknade kunde jag knappt stå rakt, var så yr och illamående. Det var jag igår också men trodde det berodde på smärtan, men efter ett besök på toa var det rätt tydligt att så inte var fallet! Så nu har jag legat här med Cityakuten som sällskap sedan kl. 9. Kommer ni ihåg den serien? Jag började följa den när jag var typ 12-13 år! Älskade den då and I still do. Hittade den på Lovefilm och har börjat titta från början :) George Clooney som Dr Ross, Eriq La Salle som den envisa Benton, Noah Whyle som den (till en början) bortkomne Carter och Anthony Edwards som genomsnälla Mark Greene!
Måste säga att det underlättar med bra TV när man är dålig och ingen är hemma.
Vem blir inte road av att se någon öva suturer på en grisfot liksom: